SuperSick Me
Några gånger i livet får man en insikt. När man inser att det finna saker som är större än en själva, att det finns en högre makt. Jag, A, är härmed glad att kunna meddela att denna insikt har slagit ner mig som blixten...
Det började i söndags natt... Jag vaknar av att min middag säger åt mig att den vill flytta ur min mage, åt fel håll om ni förstår vad jag menar.. Okej, säger jag, fine då gör vi på ditt sätt. Middagen hade nämligen tillbringat ett par timmar innan med att hugga mig i magen på ett mycket smärtsamt sätt, så det var bara att lyda. Twice. Och där på badrumsgolvet, mitt i natten,så insåg jag att det finns något som styr oss mer än något annat. Smärta.
Inte särkilt religiöst eller vackert, va?
Jag vet.. men det slog mig, att man gör vadsomhelst för att slippa smärta. Och nu pratar vi inte om emosmärta, eller smärta över att det gör ont att noppra ögonbrynen, nu snackar vi riktig smärta. När man kryper ihop i fosterställning i sin säng och skriker i kudden för att slippa lyssna på att det gör ont. Då hukar man sig gladeligen över en hink... Allt är bättre än det onda i magen.
Om någon hade frågat mig där jag satt på golvet mitt i natten, kallsvettig och med tårar i ögonen, vad jag var beredd att ge för att slippa ha så ont, så hade jag nog gladeligen gett bort både dator, IQ och syskon. För så känns det. Som att inget annat spelar roll.
Anyway, det var första delen av A Är Sjuk. Måndagen var mer en dimma av att sova, försöka släpa sig till soffan, och ropa på mamsen om hjälp med att hämta te/hämta fjärrkontrollen/ta mig ur sängen. Idag, tisdag, så är jag mer sådär myssjuk, när man glider omkring och försöker att inte röra sig för fort och ser på Dr Phil på tv, och äter lättsmält mat. Typ cola utblandat med vatten och rostat bröd. Och gör ingenting. Rätt så görgött faktiskt.
Fler rapporter kommer senare! (vare sig ni vill eller inte, för detta är vad mitt liv består av dagarna i ända.. skulle också kunna ge er en resummé om vad som hänt i senaste avsnitten av Top Model 2 om någon skulle vilja höra.)
puss!
xoxo...
Äntligen kära A har du lagt upp ett inlägg precis i min stil! Filosofiskt och uttömmande (bokstavligt talat). Lättbegriplig och vacker sjukdomsfallsskildring av en Norwalkinfektion (för er lite mer obildade: läs vinterkräksjuka). Ser med glädje framemot nästa rapport. Se bara till att varna känsliga läsare för eventuella otäcka scener. Har dessutom hört att årets variant av sjukdomen är extra smittsam, och att en karenstid på mer än 48h är att rekommendera.
Krya på dig din gamla galosch som kapten Archibald Haddock hade sagt.
Fysisk smärta gör bara ont.. Psykisk smärta är bara jobbigt, att spy är bara äckligt.. jaja
"Vi ska alla en gång dö, vi ska alla en gång dö"
Min kära Amy Nom jag har nu listat ut din identitet och numera ska även jag skriva lika fina o uttryckfulla inlägg, även om jag inte lovar någonting.. Snygg frisyr förresten!(jag vet det är säkert tredje gången)
Den där Amy Nomen kom vi på med en gång, vi ser ju era IP:nummer.. Och håret, dundervackert! Helt perfekt klippt där bak! och så ser du ut som en prinsessa ( som vanligt) framifrån!
xoxo
Härligt kära vänner! Mina försök att hålla er bakom ljuset började trampa på mina nerver (inte skönt). Men nu blir jag lite nervös, har ni verkligen min ip-adress? Hmm,, får sluta hacka mig in på era datorer då helt enkelt om ni är sådana hackers sjävla.
Ha det bra era vildvittror. Avslutar med en remix av citat från TobeG och farbror Melker:
"Var dag, en börda
Party på lörda"
